Självledarskap

Här handlar självledarskap om att välja med större medvetenhet om vad som är viktigt för dig. Ett sådant val kan vara att prioritera en uppgift, men också att säga nej, be om hjälp eller skapa utrymme för återhämtning.

Utgångspunkten är alltså inte att fylla varje lucka. Fråga vad du vill använda ditt utrymme till och vad som behöver få mindre plats för att det viktiga ska bli möjligt.

Välj en situation i stället för att försöka bestämma riktningen för hela livet. Fråga: Vad vill jag ge plats åt här, och vad kan jag faktiskt påverka? Låt svaret hjälpa dig välja nästa handling, även om andra frågor får vara öppna.

Skilj gärna mellan det som är viktigt på längre sikt och det som behöver ett beslut idag. Ett litet val kan vara i linje med din riktning utan att lösa alla konkurrerande behov.

Du kan börja i en liten vardagssituation och formulera vad du har utrymme för. Till exempel: ”Jag behöver se över min vecka innan jag svarar.” En paus före svaret kan ge dig tid att känna efter vad du vill och orkar.

En gräns kan handla om tid, ansvar eller tillgänglighet. Försök säga vad du kan erbjuda, inte bara vad du vill undvika. I arbetslivet kan roller och gemensamma överenskommelser också behöva klargöras.

Översätt en prioritering till en handling som ryms i din dag. Om gemenskap är viktigt kan det vara att föreslå en promenad med någon du tycker om. Läs om hållbar förändring eller Mejla mig om du vill utforska dina val vidare.

Gör gärna handlingen så tydlig att du vet när du har prövat den. Efteråt kan du fråga om den faktiskt speglade din prioritering eller om nästa försök behöver se annorlunda ut.

Ett exempel är att pausa innan du tackar ja till en ny uppgift, se över ditt utrymme och ge ett genomtänkt svar. Du använder då förståelsen för dina förutsättningar till ett medvetet val, i stället för att bara följa din första impuls.

Svaret kan fortfarande bli ja. Skillnaden ligger i att du har undersökt vad uppgiften kräver och vad som behöver prioriteras om. Självledarskap handlar här om riktningen i dina val, inte om ett visst korrekt svar.

Du kan börja med att skilja på vad som har en faktisk tidsgräns, vad som är viktigt för dig och vad någon annan förväntar sig. Skriv ner uppgifterna och fråga vilka konsekvenser det får om något väntar.

Välj sedan vad som behöver nästa handling och vad som kräver en avstämning. Om prioriteringarna gäller arbetet kan du behöva tydliggöra dem tillsammans med ansvarig person. Att prioritera är inte att ensam ta ansvar för sådant du saknar mandat att bestämma.

Du kan formulera ett nej genom att vara konkret med vad du har utrymme för. Till exempel: ”Jag kan inte ta den uppgiften den här veckan” eller ”Jag behöver att vi väljer vad som ska prioriteras först.”

Du behöver inte lova ett alternativ som du inte kan hålla. Om du vill erbjuda något annat, var tydlig med omfattningen. Det här är formuleringar att anpassa till situationen; ett vänligt svar kan vara tydligt även när den andra personen önskar något annat.

Ja, att se vad du kan påverka och när du behöver andra är en del av hur jag beskriver självledarskap. Du behöver inte klara allt själv för att göra ett medvetet val. Ibland är nästa steg att fråga, fördela ansvar eller tydliggöra ett behov.

Försök beskriva vilken hjälp som skulle göra skillnad: en avstämning, tydligare instruktioner eller avlastning med en viss uppgift. En konkret fråga ger den andra personen bättre möjlighet att förstå vad du faktiskt ber om.